Gårdagens skolpolitiker som alla var födda runt förra sekelskiftet hade en bestämd uppfattning om vad som var skolans huvuduppgift. Det är viktigt att komma ihåg att när Skolkommissionen tillsattes år 1946 var det bara ett år sedan andra världskriget avslutades. Sverige lyckades hålla sig utanför kriget men det som hände därute slog in i vårt land med en förödande kraft. När de vita bussarna började köra i vårt land med dödsmärkta fångar från koncentrationslägren förstod allt fler att det behövdes en ny skola som bildligt talat kunde vaccinera eleverna mot nazism och fascism. Skräckslagna hade vi i vårt land sett hur stabila demokratier i Tyskland, Spanien, Portugal, Italien, Österrike hade fallit och ersatts av diktaturer.
Grundskolans viktigaste mål skulle vara att fostra eleverna så att de lärde sig att leva tillsammans med alla människor oavsett ras, hudfärg, etnisk tillhörighet eller religion. Först med en sådan demokratisk värdegrund kan ett välfärdssamhälle skapas.
Eller med ordföranden Tage Erlanders egna ord.
"Närmare bestämt innebär detta, att skolreformen skall ta sikte på att omdana skolan till överensstämmelse med det demokratiska samhällets struktur och liv.” (Erlander.T. (1973)
Allt ifrån Skolkommissionens betänkande (1948) genom de olika Läroplanerna för Grundskolan har detta tema poängterats. Formuleringarna har skiftat med innebörden har alltid varit densamma. I Lgr 80 hette det t.ex. att
"Detta innebär bl.a. att skolan skall fostra eleverna till insikt om att ingen människa får utsättas för förtryck och att ingen med problem och svårigheter får lämnas åt sitt öde. Var och en har ett ansvar för att försöka minska andra människors smärta, lidande och förnedring. ”Var och en har ett ansvar för att försöka minska andra människors smärta, lidande och förnedring”.
I dagens skoldebatt har agendan satts av Sveriges bottenresultat i PISA - studien. De senaste resultaten sände en chockvåg genom hela landet. Samtidigt påpekar utbildningsministern Björklund att Sverige toppar ligan med mest oro i skolan. På 60-talet var Sverige förhållandevis homogent. Ingen ifrågasatte egentligen vårt lands strävan mot att bli en allt bättre demokrati med ökad jämlikhet och jämställdhet. I dag är Sverige ett multikulturellt land. Många av dagens invandrare och flyktingar kommer från kulturer och traditioner som är helt främmande och ibland också helt avvisande till de svenska demokratiska värderingarna
I Lgr 80 står det vidare att
”Kunskaper, färdigheter, normer och värderingar skall genom skolans försorg inte endast föras vidare från en generation till nästa utan även aktivt bearbetas och vidareutvecklas”.
Många rektorer liksom lärare och skolpolitiker känner stor olust att diskutera dessa övergripande mål i blandade klasser. Området innehåller många trampminor och det är lätt att bli kallad rasist. Media hänger gärna på en eventuell konflikt och därför förefaller det som om skolan hellre lever med problemen än bearbetar och vidareutvecklar dem. Samtidigt får inte skolan smita från sitt uppdrag att förmedla samhällets grundvalar från en generation till en annan. Om inte detta överförande fungerar riskerar samhället att brytas sönder i subkulturer som bekämpar varandra. Det är således hög tid för våra skolpolitiker att se framåt och våga möta verkligheten som den är.
Visst är det bra att ligga i toppskiktet i PISA. Men högpresterande elever som inte kan umgås med varandra utan övervakningskameror eller polisskydd kan knappast vara något att sträva efter.
Kommentera